Vilken information ger vattenanalyser?
De flesta föroreningarna i brunnsvatten är osynliga, lukt- och smaklösa. Det lönar sig därför alltid att låta analysera vattnet i ett laboratorium när man brunnen är ny, och vart 3:e till 5:e år för äldre brunnar. Dessutom bör brunnsvattnet testas för tydliga förändringar i vattenkvaliteten eller om brunnens konstruktionsmiljö har ändrats mekaniskt. Det enklaste sättet att göra detta är att köpa en WatMan vattenanalyssats från din lokala HVAC- och Hanakat-återförsäljare eller från vår onlinebutik.
I Finland fastställer Social- och hälsovårdsministeriets förordningar nr 401/2001 och 1352/2015 de hälsomässiga, tekniska och estetiska högsta tillåtna halterna av olika orenheter i hushållsvatten. Nedan har man beskrivit ursprung och verkningar av varje orenhet skilt för sig. Inom parentes anges även högsta tillåtna/rekommenderade halt.
När det gäller filtrering av vatten är de viktigaste parametrarna i vattenanalysen pH, järn, mangan, permanganattal, elektrisk ledningsförmåga, hårdhet samt bakterier. Kemiska föreningar som är skadliga för hälsan, t.ex. arsenik och fluorid, ska alltid analyseras separat.
Tolkning av vattenanalys (på finska)
Se broschyr > UV-desinficering (på finska)
Värmeresistenta och koliforma bakterier: (1 st./100 ml, 100 st./100 ml)
Förekomsten av koliforma bakterier i hushållsbrunnar är ofta ett tecken på att ytvatten kommit in i brunnen. Bakterierna kan också härröra från växter, jord eller avloppsvatten från industrin. Förekomst av värmeresistenta koliforma bakterier (E-coli) är ett tecken på fekal förorening. Man måste då rengöra och desinficera brunnen.
Se bild > kontrollerad ökning av pH (på finska)
Vattnets pH beskriver dess surhet eller basiskhet. Sura vatten med pH under 7 är vanliga i Finland. Surheten orsakas av aggressiv kolsyra, som kan korrodera metallrör och förorsaka vattenskador. Vattnets låga pH kan orsaka hudirritation. En grönaktig färg i sanitetsmöbler eller i håret är ett tecken på lågt pH-värde. Enligt förordningen får vatten inte vara frätande.
Se broschyr > Avlägsnande av salt, fluorid, nitrat och arsenik (på finska)
Den elektriska ledningsförmågan beskriver mängden salter, såsom NaCl, upplösta i vattnet. Hög ledningsförmåga är ett tecken på att det finns mycket salt i vattnet, vilket är skadligt för både hälsan och för vattenapparater i form av korrosion. Klorid härstammar från havsvatten, saltavlagringar eller saltning av vägar. Klorid påverkar vattnets smak och förorsakar korrosion i vattenapparater då kloridhalten uppnår ett värde på 50–100 mg/l. Natriumhalten får inte överstiga 200 mg/l.
Rent hushållsvatten är färglöst och luktfritt. Vattnet färgas av bland annat humus, järn och mangan. Kopparhaltigt vatten i vilket man tillsätter tvättmedel kan bli starkt färgat. Illaluktande vatten förorsakas av bland annat svavelväte, mangan eller organiska föreningar.
Fällningar som förorsakas av järn har en färg som varierar från en röd nyans till brun, mangan – mörk färg, hårdhet – ljus eller, tillsammans med järn, brun färg, humus – gulgrön till brun färg, koppar tillsammans med andra föreningar – blågrön färg. Det kan också förekomma sand i borrbrunnar och skräp eller mossa i ytbrunnar.
Se broschyr (på finska)
KMnO4-talet beskriver mängden organiska och förmultnande ämnen i vattnet. I Finland är det typiska organiska ämnet humus, som påverkar både vattnets utseende och smak och kan gynna bildandet av fällningar. För grävda brunnar indikerar siffran ofta brunnens skick, eftersom ett högt KMnO4-värde tyder på att ytvatten tränger in i brunnen. För borrhål kan siffran också återspegla påverkan av ytvatten, men den kan också indikera en direkt anslutning till en närliggande vattenförekomst som en damm eller sjö. I det bästa brunnsvattnet kan permanganatnivåerna ligga under 4 mg/l, och bra nivåer kan ännu anses vara bra när de ligger under 8-10 mg/l. Om värdet överstiger 12-15 börjar vattnet bli mer färgstarkt. En hög humushalt försvårar avlägsnandet av järn.
Se broschyr (på finska)
Tillsammans med humus är järn (alltså rost) den vanligaste föroreningen i brunnar. När mängden järn överstiger halten 1 mg/l, uppstår en stickande metallsmak och eventuell fällning i vattnet. Redan mindre halter förorsakar missfärgningar i sanitetsutrymmen och tvätt. Stora mängder järn kan täppa till vattenapparater och orsaka rost i rör och kärl. Hår som tvättats i järnhaltigt vatten känns ”hårt”.
Se broschyr (på finska)
Mangan förekommer ofta tillsammans med järn men även ensamt. Manganets skadliga egenskaper är de samma som järnets, men är skadligt redan i mindre mängder. Den mörka fällningen som bildas som en nedbrytningsprodukt av manganbakterier är sotaktigt och smutsar lätt. Mangan förekommer sällan i brunnsvatten med hög syrehalt. Det är känt att höga halter av mangan i dricksvatten har en skadlig inverkan på barns intellektuella prestationsförmåga och neurologiska utveckling. Forskning har visat på betydande negativ inverkan på IQ-nivån hos barn som dricker vatten med hög manganhalt.
Mangan i brunnsvatten påverkar barns IQ
Enligt en kanadensisk studie (1) som slutfördes i september 2010 kan höga halter av mangan i dricksvattnet ha en skadlig effekt på barns intellektuella utveckling. Studien visade att barn som exponerats för höga halter av mangan i dricksvattnet presterade sämre i tester av intellektuell funktion än en matchad kontrollgrupp med låga halter av mangan i dricksvattnet.
I testet ingick 362 barn i åldrarna 6-13 år från Quebec-regionen. Dricksvattnet var antingen brunnsvatten från deras egen brunn eller från en kommunal brunn. Barn i den högsta kvintilen för mangan i dricksvattnet hade en IQ-nivå som var 6 poäng lägre än barn vars dricksvatten innehöll lite eller inget mangan.
Enligt studien har vissa kommuner i studieområdet redan installerat filtreringsutrustning för att avlägsna mangan.
(1) Bouchard M.F. et al: Intellectual Impairment in School-Age Children Exposed to Manganese from Drinking Water, 2010. Environmental Health Perspectives EHP, ehponline.org.
Se broschyr > avlägsning av magnan och humus (på finska)
Hårdhet avser kalcium och magnesium som lösts upp i vatten, vilket är bra för hälsan. Hårdheten bildar ändå så kallad pannsten i värmeväxlare och andra vattenapparater. Pannstenen försämrar värmeöverföringen. Hårt vatten kräver mer tvättmedel än mjukt vatten. Vattnet är hårt då hårdheten överstiger värdet 9˚ dH.
Alkalinitet beskriver vattnets buffertförmåga och är summan av hydroxid, karbonat och bikarbonat – föreningar som beter sig basiskt. Surhet å andra sidan avser den mängd surhet som uppmätts i samma situation och den kalciumkarbonatförbrukande egenskapen hos vatten.
Se broschyr > Avlägsnande av salt, fluorid, nitrat och arsenik (på finska)
Fluor löses vanligen i brunnsvatten från marken, och förhöjda fluoridhalter i dricksvattnet kan orsaka både benskörhet och, särskilt hos barn, problem med bildningen av tandemaljen. Risken för höftfrakturer, särskilt hos kvinnor i åldern 50-65 år, fördubblas om dricksvattnet överskrider gränsvärdet.
Se broschyr > Avlägsnande av salt, fluorid, nitrat och arsenik (på finska)
Kväveföreningar kommer in i brunnsvatten som nedbrytningsprodukter av organiskt material, från gödselmedel och i avloppsvatten. Man kan säga att en ökning av nitrit- och nitrathalterna i vatten alltid är ett tecken på vattenförorening. Ammonium försämrar vattnets lukt och smak och ökar korrosionen. Särskilt små barn och gravida kvinnor bör undvika nitratrikt vatten, eftersom nitrat har en negativ effekt på syreupptagningsförmågan hos spädbarn (methemoglobinemi).
Se broschyr > kontrollerad ökning av pH (på finska)
Koppar härstammar oftast från rörledningar, där vattnets låga pH-värde gör att det löses upp. Kopparhalten är högre i varmvattenrör än i kallvattenrör. Koppar ger vattnet en smak av metall, främjar korrosion och färgar vattenapparater och hår grönaktigt.
Se broschyr (på finska)
En del av tungmetallerna är nödvändiga mineraler – såsom zink – medan andra är miljögifter – såsom bly, uran, kadmium och arsenik. Förutom risken för cancer kan arsenik i dricksvatten också förvärra rökningens skadeverkningar och förhindra funktionen hos DNA:s naturliga självreparationsmekanism. Bifogat finns en länk till den ursprungliga utgåvan på engelska. Tungmetaller härstammar från jord- eller berggrunden eller från olika utsläpp. Cancerframkallande arsenik finns i rikliga mängder regionalt i grundvatten från berggrund. Den högsta tillåtna arsenikhalten är 0,01 mg/l. Man kommer att sätta ett nytt gränsvärde för uran som torde ligga mellan 0,02 och 0,1 mg/l. Uran i dricksvatten är känt för att öka kalcium-, fosfat- och glukoshalterna i urinen och bidrar till uppkomsten av osteoporos.
Se broschyr > avlägsning av radon och uran (på finska)
Radon är en gasformig radionuklid som är vanligt förekommande åtminstone i berggrunden i Finland och Sverige. Man har uppmätt halter på 70 000 Becquerel/l i borrbrunnar. Radon höjer markant risken för att insjukna i cancer om exponeringen är stark. Radon förekommer ofta tillsammans med uran. Välventilerade ytbrunnar innehåller inte radon.